.

Så var det vardag igen. Vaknade sen ja jag sov faktiskt i natt vaknade bara 3gr :=) känns toppen och Natten har gått bra för stackars Lina med vilket känns oerhört underbart. Ringde öron som vi skulle knappa in nummret skulle få vänta i 4tim innan de ringde upp *suck* Men så ringde de upp direkt de stod kan va akut på vårt nummer...härligt så i morgonbitti ska vi tillbaka se hur fortsättningen på detta blir? om de då kan se in i örat hoppas hoppas lever verkligen på hoppet. Men oron för detta har absolut inte släppt ett dugg för mig trots jag ser att hon nu mår mkt mkt mkt bättre och i natt utan värktabletter också vilket är mkt posetivt.

Hoppas verkligen allt går åt rätta hållet är så glad att trots den planerade operationen att den inte blev av då och känns bra det. men ännu vet vi faktiskt inte om den går att uteslutas helt o hållet? sedan detta med borrningen för få bort allt var som nått skallbenet? de är sådant vi med ska kolla av i morgon :(

Josephine mår kalasbra nu i varjefall och ingen annan här e sjuk är det sant???? ja faktiskt är det det fattar inte det nästan själv alltså. borde ta o fortsätta städa här hemma men krafterna tog slut på mig då Lina låg inne efter polisförhören med Josephine och mitt brev från HD att de inte prövar vårt fall...känner jag tappat lust till allt nu vill bara ha lugnt nu...

När ska allt kaotiskt i mitt liv sluta komma och gå egentligen? är glad för alla som funnits vid vår sida nu då Lina legat på sjukhuset TACK <3<3<3<3 det behövdes och de var skönt att ha er alla. samma gäller då det handlade om Josephine och misshandeln så klart tack! Tyvärr fanns inte så många som fanns då brevet damp ner jag hade behövt det. men Tack ni som fanns för mig där...

vet att många dömt mig men hoppas de en dag blir oskyldigt dömda själva (vilket jag inte önskar ngn) men bara för de ska få känna smärtan och allt hur allt känns meningslöst och man känner sig som en värdelös människa,fru,mamma vilket barn vill ha en dömd mamma? INGEN jag blir vansinnig hur det kan få gå till på detta sättet faktiskt. men vad kan jag nu göra? för aceptera tänker aldrig jag göra. Finns inte en chans i hela världen jag gör det. ska jag alltid må dåligt över detta? Då Lina var som dåligast sket jag i allt bara för jag ville bara hon skule bli frisk...det viktigaste för mig just nu är att mina barn mår bra och är trygga och är friska...allt annat ska jag försöka skita totalt i men det är svårt.

nej ska nu ta tag i hemmet så vi kan gå ut sedan om regnet avtar
Kram Eva